Tjuvstartad jul

Stora K har fått prova på att griljera skinka. Vi hittade färdigkokt “helgskinka” till fyndpris på det stora matvaruhuset i Veddsta.

Griljera skinka är nog en bra övning för stora K

Tänkte jag, dessutom skulle det passa bra till vörtbrödet jag bakade förra helgen, och omedelbart frös in.

Hon fick börja med att läsa receptet riktigt noga, sätta ugnen på rätt temperatur och kolla så att alla ingredienser fanns hemma. Ägg, senap och ströbröd, allt fanns. Jag hjälpte henne med att ta bort nät och skära bort svålen och lite av fettlagret, eftersom det verkade lite onödigt farligt att sätta en mycket vass 20cm lång, rätt tung kockkniv i händerna på en ovan 7-åring.

Hon penslade på smeten galant, strödde på brödsmulorna och satte in formen i ugnen. Fantastiskt duktigt 🙂

För att fira hennes nyvunna kockkunskaper gick hela familjen på Bio och såg “Råttatouille”. Alla hade kul, utom lilla K som hade ganska svårt att sitta stilla.

Filmen var allt bra, men jag hade väntat mig mer efter alla lovord den fått.

PDP-11

I veckan blev jag ägare till en riktig milstolpe i satorhistorien, en PDP-11. Förre ägaren till PDPn avslöjade att hans företag köpt den för runt 180000 kr när den var ny. Jag gav en krona. Man köper inte nya datorer som investeringsobjekt direkt.

Datorn stog på en vind på kungsholmen. Jag tänkte att “Med en pirra ska det inte vara några problem att få ner den.” Tänk vad fel man kan ha! Efter att ha lyft ur de båda 8″ diskettenheterna (RX01) blev den någorlunda hanterbar, och säljaren hjälpte mig att bära den ner för trapporna.

Efter att ha lyckats få den ända fram till bakluckan på volvo-kombin skulle den lyftas in. RX01’an låg ovanpå racket, så den la jag in först. Efter en enorm kraftansträngning lyfte jag hela racket från marken och in i skuffen. Nästan. RX01-enheten låg lite snett så racket kom bara in med ett hjul och hakade i plåten på diskettlådan. För att få in racket var jag tvungen att peta med foten för att försöka skjuta undan RX01’an tillräckligt mycket. Det var i detta ögonblicket CPU-lådan bestämde sig för att kasa ut 60cm på sina gejdrar och låsa sig med ett resolut KLICK i ytterläge.

Det måste sett ganska komiskt ut.

Där stod jag i något slags spagat med högerfoten inne i bilen och balanserade en 50-kilos dator med CPUn hängande ute som en fullpackad byrålåda i ena handen, medan jag försökte köra in CPUn med axeln och släppa på gejderspärren med den andra.

Med en sista anstängning lyckades jag till sist få in allt i bilen. Med msuklerna darrande av anspänning och blodet sakta sipprande ur en reva i låret från en diskettstationens skarpa kanter rullade jag hemåt.

Min PDP-11/23 tillverkades att dömma av komponentdatum här och där, någon gång mellan 1973 och 1983.

DEC tillverkade PDP-11 mellan 1970 och 1990. De första åren med separata TTL-kretasar för all logik, precis som alla andra på den tiden. Senare modeller, typ från 1975 hade oftast en mikroprocessor, LSI11. Mitt exemplar är en PDP-11/23 och har generation 2 av denna processor som då kallas F11.

pdp11-cpu-mini.jpg

Ovan är en bild av detta CPU-kort som ansluts till den sk QUBUS-bussen. För den intresserade finns mycket mer information på Wikipedia.

Bland de papper som fanns i det lilla rack-skåpet hittade jag dan lilla kartan som skymtas bakom CPU-kortet ovan. Kartan är ganska lik den karta jag själv ritade över spelet “Adventure” när jag jobbade 3 månader på Data General runt 1991. (Om du läst “Soul of a new machine” vet du att Adventure var särskilt populärt på DG)

Det finns fortfarande en tjock bunt med papper och utskrifter att titta igenom, sen ska jag putsa upp den lite för att fota av den till samlingen. Sen får jag se om jag kan få liv i den. Det finns inga disketter kvar, och hårddisk har den aldrig haft…

Ett litet kul projekt vore att göra ett hårddiskinterface för vanliga IDE-diskar till den… men det får vänta tills alla nixie-projekt är klara.

Commodores uppgång och fall

Commodore, företaget bakom världens mest sålda dator, C64 gick i konkurs. Hur kunde detta hända, och varför? Svaren på dessa frågor och några till finns i On the edge, the spectacular rise and fall of Commodore.

Efter att ha läst denna gedigna lunta häpnar man över den entusiasm och glädje som de som skapade milstolpar som Commodore PET, VIC-20 och C64 visade prov på.

on_the_edge-mini.jpg

Det är också intressant att se kampen mellan VD Jack Tramiel och styrelseordförande Irving Gould för att få fram pengar till marknadsföring. Tramiel ville göra en nyemission medan Gould, som verkar ha varit ett kontroll-freak med ett tydligt makt-behov, inte ville riskera att hans majoritetsägande i Commodore skulle spädas ut och därför ständigt sa nej.

Denna brist på pengar till marknadsföring kopplat med Tramiels ganska aggresiva personlighet och Commodore-förbannelsen som gjorde att nyckelpersoner lämnade företaget var nog den största orsaken till att Commodore “konkade”. Tramiels försök att krossa Commodore genom att köpa Atari och bli först på marknaden med en 16-bitars hemdator, efter att ha sparkats av Gould kanske snabbade på processen, men Commodore var ändå dömt att misslyckas.

Retroläsning

Under sommaren läste jag (bland annat) boken Digital Retro, av Gordon Laing. Det är en översiktlig genomgång av 44 olika datorer från 70- och 80-talet.

Boken är rikt illustrerad med massor av bilder på varje dator och pryder sin plats på varje “kaffebord”.

digital-retro-mini.jpg

Allt är dock inte perfekt. Urvalet verkar lite tveksamt ibland, med en klar övervikt av brittiska datorer. (Inte en ABC-80 eller Compis i hela boken!) Vissa av bildtexterna stämmer dåligt med bilderna, särskilt när det handlar om anslutningar som ibland rabblas upp utan att det går att identifiera vilken port det talas om.

Ibland önskar man lite fler bilder av varianter på datorerna, tex. C64 som åtminstone borde avbildas som ursprunglig modell, “cost-reduced” C64c och C64G, eller Atari ST som kunde visat såväl 520 ST som Mega.

Vissa datorer som beskrivs är inte alls avbildade, tex Amiga 1000 där det visas en Amiga 500! Eller Macintosh, där bilderna visar en Macintosh plus.

Jag skulle gärna se en rad uppföljare till den här boken, där författaren utgår från en tillverkare och visar upp alla modeller med mycket tekniska detaljer.

Jag rekommenderar Digital Retro till alla som var med på den tiden eller har ett intresse för gamla “burkar”.

Boken har en egen webbplats här.

Compiz

Nej, jag har inte fått tag i någon Compis ännu, tyvärr. Däremot har jag uppgraderat mitt grafikkort till ett lite modernare.

Med ett MSI FX7800GS fick jag automatiskt stöd för Compiz.

“Wobbly windows” är så kul att barnen ber att få flytta mina fönster.

Huvudanledningen till att jag befann mig i en datorbutik var inte att skaffa grafikkort egentligen, utan att köpa back-up-band. DAT72-band var inte tillräckligt stora för allt, så jag måste nog tänka ut en bättre back-up-strategi.