Commodores uppgång och fall

Commodore, företaget bakom världens mest sålda dator, C64 gick i konkurs. Hur kunde detta hända, och varför? Svaren på dessa frågor och några till finns i On the edge, the spectacular rise and fall of Commodore.

Efter att ha läst denna gedigna lunta häpnar man över den entusiasm och glädje som de som skapade milstolpar som Commodore PET, VIC-20 och C64 visade prov på.

on_the_edge-mini.jpg

Det är också intressant att se kampen mellan VD Jack Tramiel och styrelseordförande Irving Gould för att få fram pengar till marknadsföring. Tramiel ville göra en nyemission medan Gould, som verkar ha varit ett kontroll-freak med ett tydligt makt-behov, inte ville riskera att hans majoritetsägande i Commodore skulle spädas ut och därför ständigt sa nej.

Denna brist på pengar till marknadsföring kopplat med Tramiels ganska aggresiva personlighet och Commodore-förbannelsen som gjorde att nyckelpersoner lämnade företaget var nog den största orsaken till att Commodore “konkade”. Tramiels försök att krossa Commodore genom att köpa Atari och bli först på marknaden med en 16-bitars hemdator, efter att ha sparkats av Gould kanske snabbade på processen, men Commodore var ändå dömt att misslyckas.

Retroläsning

Under sommaren läste jag (bland annat) boken Digital Retro, av Gordon Laing. Det är en översiktlig genomgång av 44 olika datorer från 70- och 80-talet.

Boken är rikt illustrerad med massor av bilder på varje dator och pryder sin plats på varje “kaffebord”.

digital-retro-mini.jpg

Allt är dock inte perfekt. Urvalet verkar lite tveksamt ibland, med en klar övervikt av brittiska datorer. (Inte en ABC-80 eller Compis i hela boken!) Vissa av bildtexterna stämmer dåligt med bilderna, särskilt när det handlar om anslutningar som ibland rabblas upp utan att det går att identifiera vilken port det talas om.

Ibland önskar man lite fler bilder av varianter på datorerna, tex. C64 som åtminstone borde avbildas som ursprunglig modell, “cost-reduced” C64c och C64G, eller Atari ST som kunde visat såväl 520 ST som Mega.

Vissa datorer som beskrivs är inte alls avbildade, tex Amiga 1000 där det visas en Amiga 500! Eller Macintosh, där bilderna visar en Macintosh plus.

Jag skulle gärna se en rad uppföljare till den här boken, där författaren utgår från en tillverkare och visar upp alla modeller med mycket tekniska detaljer.

Jag rekommenderar Digital Retro till alla som var med på den tiden eller har ett intresse för gamla “burkar”.

Boken har en egen webbplats här.

Bloggen som blev bok

Drygt två timmar om dagen. Så lång tid tillbringar jag på pendeltåg, buss, stationer och hållplatser. För att lätta upp tristessen brukar jag läsa tidningar och böcker. Den senste boken som fått hedersplats i min portfölj heter Revolution in the valley. Den är en samling anekdoter sammanställda av Andy Herzfeld och finns dessutom på nätet, http://www.folklore.org/.

Revolution in the valley

Det låg mycket slit bakom ur-Mac:en, och endast de “göttigaste” bitarna finns med i boken. När man vet det vill man inte hör någon säga att

Mac? En sån slängde jag förra månaden

I episoden
The Little Kingdom
nämns en annan av mina favorit-retro-böcker, Soul Of A New Machine.

Fy vad jag är trött! Jag skall nog fimpa mac:en och gå och titta på lite extramaterial från Narnia-filmen. Extramaterialet kan ibland vara minst lika spännande som själva filmen, och det är nästan alltid värt att se! Före filmen 🙂

Soul of a new machine

En bok som jag brukar läsa om och om igen är “Soul of a new machine” av Tracy Kidder. Kidder följde Eclipse-gruppen på Data General när dessa utvecklade DGs 32-bitars MV-system i slutet på 70-talet. Jag tycker det är spännande att läsa hur dessa människor slet och nära nog brände ut sig på att bygga något som idag får anses som en antikvitet, MV/8000, Eagle.

MV/8000 ocg D211

Intrigerna på företaget omkring projektet visar att den gamla sanningen om att verkligheten överträffar dikten stämde när boken skrevs, och ger ett bra exempel på när det kan vara idè att hålla ett projekt under radarn för kollegorna. Metoden med “mushroom management” förekommer på vissa håll fortfarande, och att anställa ny-utexade som arbetar för två och kostar som en halv erfaren är säkert ganska vanlig.

Jag har jobbat ett kort tag på DG, mekat Eclipse och MV och dessutom ägt en Eclipse S/140 (det var den tredje datorn jag hade) så jag behöver inte mycket stämningsskapande för att nästan känna lukten av maskinerna och höra surret från fläktarna och det hesa sugljudet från bandstationerna. För mig är den här boken som en gammal kompis.

Winter

Two months to christmas. It was freezing cold outdoors, and while waiting for the commuter train this morning I noticed a few small snowflakes in the air.

On the train home I finished “Knife of Dreams”. (spoiler-warning) I feel like it is missing a chapter or two. The cliff-hanger at the end was a bit too lame, and there seems to be so much that needs to happen before the next book. If the 12’th book really is to be the last one, I fear that it will be too crowded with action, ad too different in tempo compared to the last five or so… Are there any new facts in KoD? Not too much; we’ve got a confirmation that Taim really is one of the forsaken. Hmm, that’s it. No more light on the identity of Mesaana in the tower (I suspect Laras, the cook, she’s just too suspect). Nothing on Sheriam’s strange behaviour. No more clues as to who really killed Asmodean, not that I expected any anyway.

Reading Narnia to Kajsa worked.