Nytt träningsredskap

Idag har jag köpt en gräsklippare, Bosh AHM 30. Helt manuell framdrivning gör att den dubblerar som träningsredskap. Att dömma av resultatet av testklippningen på gräsplätten mot gatan tränar den ryggmusklerna. Det var i alla fall där det började göra ont efter en stund. Ymnigt svettande trots det svala vädret indikerar att den nog kan sätta fart på fettförbränningen. Att klipparen är så smal, bara 30 cm, gör att det blir ganska många vändor även på en liten gräsplätt som vår.

Vi får se om det har gjort någon nytta efter sommaren. Börjar det gå alltför lätt efter några veckor kan man ju alltid låta gräset växa till sig lite extra för nästa klippning.

Spännande experiment

Ända sedan jag skaffade min Force 530T, digitalbox med hårddiskinspelning, har jag spekulerat i om det skulle gå att flytta hårddisken till en linux-burk och accessa filerna.
Nu fick jag äntligen tillfälle att prova.

Resultatet var ganska nedslående. Linux detekterade 3 partitioner i en korrupt partitionstabell. Detta kan dels bero på att programvaran i boxen inte skapar en korrekt partition (avsiktligt eller oavsiktligt) eller att det helt enkelt inte finns någon partitionstabell. Ingen partition innehöll heller något filsystem som gick att känna igen.

Det verkar inte helt orimligt att anta att Force (eller ST, se nedan) har skapat ett speciellt filsystem för lagring av filerna. Det skulle nog jag göra om jag byggde en box, och inte körde linux på den.

Boxöppningen gav dock ytterligare ledtrådar. På kortet sitter en stor 208-pin IC, STi5518 från ST. Denna visar sig vara en “Single-Chip Set-Top Box Decoder”, och sköter allt i boxen, MPEG-2, dekryptering, SDRAM, smartcards, 5.1-ljud och hårddiskinterface. Om Force varit smarta har de dessutom använt firmware-stacken från ST, som inkluderar OS/20, ett realtids OS för den 32-bitars ST20 CPUn i chip-setet.

En intressant observation är att STi5518 har stöd för Firewire, men att detta inte finns på boxen. Kanske kan bli ett litet projekt någon gång…

Får inte vrida, får INTE vrida, aaah

Inne i SE/30:an sitter en hårddisk. Ganska normalstor på utsidan, men med en försvinnande liten kapacitet på 20MB. För att kunna ta en backup plockade jag ur den ur Mac:en, för att sedan sätta in den i en linux-maskin där jag lätt kan skapa en disk-image som tex. kan användas av BasiliskII.
På den lilla disken sitter en etikett som fick mig att tänka på Dilbert…

do_not_rotate.jpg

Min första impuls var att vrida lite på stegmotorns arm…

Ny Mac

Helt ny är den ju inte, Macintosh SE/30, men ny i samlingen är den. Att byta en blå-vit G3-400 mot en 68030 på fruktade 16 MHz kan verka som en ganska dålig deal. Det gör dock att jag får plats i samlingen för nykomlingen, och slipper en dublett.

Macintosh SE30

Bilden ovan är inte mitt exemplar, utan kommer från apple-history.com. Så småningom kommer jag ta lite egna bilder av den, både innan och utan 🙂 Detta kräver dock att jag skaffar en lång, smal torx-nyckel T15.

Jobbiga barn…

Den här veckan är ganska jobbig. Y börjar tidigt och slutar sent. Detta innebär att jag måste både hämta och lämna barnen på dagis. Däremellan skall jag också pendla till och från jobbet samt kunna utföra lite nyttigt arbete.

Om man inte ska till jobbet kan det vara ganska mysigt att lämna på dagis, men har man det minsta bråttom blir det ett hel**te. Försöker man få dem att skynda på går det ännu långsammare, och då försöker man skynda på ännu mer, osv. Det ända som skulle hjälpa är nog att dra på dem deras kläder, bära in dem i badrummet och borsta deras tänder och sedan lägga dem i en barnvagn och rulla iväg till dagis. Innan de har hunnit vakna på morgonen.

Tur att det inte alltid är så här, då skulle jag varit färdig för pension för länge sedan. Den som sa att:

Gråa hår är ärftligt — man får det av sina barn.

han/hon hade helt rätt!