MPU4

Ett paket med Barcrest MPU4 kort dök efter en oändligt lång väntan upp. (Det hade “fastnat” någonstans på posten) Enligt avsändaren var det inte troligt att korten skulle fungera. Ett ganska säkert antagande med tanke på att korten var markerade med texter som brunnit, död och lyser men svarar inte. Min initiala okulärbesiktning bekräftade detta. (Avsiktlig byråkratiska)

barcrest-mp4-small.jpg

En smått suddig bild på det fräschaste kortet. (Lyser men svarar inte)

På fyra kort satt ett back-up batteri kvar och läckte batterisyra, och på det femte saknades batteriet, men syran fanns där ändå. Tre kort hade tydliga brandskador. Troligen har batteriläckaget orsakat oxid på kontaktstiften till lamporna som fått kraftigt ökand kontaktresistans vilket fått temperaturen att stiga och så småningom fått kontaktdonen att ta fyr.

Nu ska batterierna bort och syran tvättas av på något sätt, så får vi se om det går att få liv dessa kort.

Robert Jordan död

Världen har berövats en stor berättare. Wheel Of Time blir ett oavslutat verk. Medhjälpare kommer avsluta del 12 utifrån Jordans anteckningar och diktat från sjuksängen, men allt annat han planerat, allt det oskrivna kommer för evigt bli oskrivet.

Våra tankar går främst till familjen, men också alla fans världen över.

PDP-11

I veckan blev jag ägare till en riktig milstolpe i satorhistorien, en PDP-11. Förre ägaren till PDPn avslöjade att hans företag köpt den för runt 180000 kr när den var ny. Jag gav en krona. Man köper inte nya datorer som investeringsobjekt direkt.

Datorn stog på en vind på kungsholmen. Jag tänkte att “Med en pirra ska det inte vara några problem att få ner den.” Tänk vad fel man kan ha! Efter att ha lyft ur de båda 8″ diskettenheterna (RX01) blev den någorlunda hanterbar, och säljaren hjälpte mig att bära den ner för trapporna.

Efter att ha lyckats få den ända fram till bakluckan på volvo-kombin skulle den lyftas in. RX01’an låg ovanpå racket, så den la jag in först. Efter en enorm kraftansträngning lyfte jag hela racket från marken och in i skuffen. Nästan. RX01-enheten låg lite snett så racket kom bara in med ett hjul och hakade i plåten på diskettlådan. För att få in racket var jag tvungen att peta med foten för att försöka skjuta undan RX01’an tillräckligt mycket. Det var i detta ögonblicket CPU-lådan bestämde sig för att kasa ut 60cm på sina gejdrar och låsa sig med ett resolut KLICK i ytterläge.

Det måste sett ganska komiskt ut.

Där stod jag i något slags spagat med högerfoten inne i bilen och balanserade en 50-kilos dator med CPUn hängande ute som en fullpackad byrålåda i ena handen, medan jag försökte köra in CPUn med axeln och släppa på gejderspärren med den andra.

Med en sista anstängning lyckades jag till sist få in allt i bilen. Med msuklerna darrande av anspänning och blodet sakta sipprande ur en reva i låret från en diskettstationens skarpa kanter rullade jag hemåt.

Min PDP-11/23 tillverkades att dömma av komponentdatum här och där, någon gång mellan 1973 och 1983.

DEC tillverkade PDP-11 mellan 1970 och 1990. De första åren med separata TTL-kretasar för all logik, precis som alla andra på den tiden. Senare modeller, typ från 1975 hade oftast en mikroprocessor, LSI11. Mitt exemplar är en PDP-11/23 och har generation 2 av denna processor som då kallas F11.

pdp11-cpu-mini.jpg

Ovan är en bild av detta CPU-kort som ansluts till den sk QUBUS-bussen. För den intresserade finns mycket mer information på Wikipedia.

Bland de papper som fanns i det lilla rack-skåpet hittade jag dan lilla kartan som skymtas bakom CPU-kortet ovan. Kartan är ganska lik den karta jag själv ritade över spelet “Adventure” när jag jobbade 3 månader på Data General runt 1991. (Om du läst “Soul of a new machine” vet du att Adventure var särskilt populärt på DG)

Det finns fortfarande en tjock bunt med papper och utskrifter att titta igenom, sen ska jag putsa upp den lite för att fota av den till samlingen. Sen får jag se om jag kan få liv i den. Det finns inga disketter kvar, och hårddisk har den aldrig haft…

Ett litet kul projekt vore att göra ett hårddiskinterface för vanliga IDE-diskar till den… men det får vänta tills alla nixie-projekt är klara.

Äventyrsresor med SL

Konferrensresa med jobbet. Barnen skulle hämtas på dagis respektive fritids, så jag fick ta mig till det stora konferrenscentret i Nynäshamn på egen hand för dag två.

Pendeln gick som den skulle 06:31 från Jakobsberg, och allt rullade på till Västerhaninge där man fick byta tåg. Inga problem, tåget stog och väntade på det andra spåret.

Efter två minuter rullade tåget iväg… ungefär tre stationer.

Vi blir nu stående här i 30 minuter för att invänta två mötande tåg.

Jaha, tänkte jag, där rök marginalen, men det är ju ännu ingen ko på isen. Efter 20 minuter ropade tågvärdinnan att man fått fram en ersättningsbuss som skulle gå direkt till Nynäshamn. Ja, det är ju ännu bättre, tänkte jag och knatade bort mot busshållplatsen tillsammans med ytterligare 100 passagerare.

Det dröjde inte allt för länge innan det dök upp en blå “dragspelsbuss”. Bussen svängde in på infartsparkeringen och laddade på för att komma runt så vi skulle kunna kliva på åt rätt håll. Tyvärr stannade bussen med fronten inne i häcken på vår sida av en väg som var lite för smal för att bussen skulle kunna svänga runt. Chauffören backade lite för att kunna komma runt, med resultatet att bussen vek ihop sig lite för mycket på mitten med en låst led. I det ögonblicket åkte tåget vidare. Bussen blockerade fortfarande vägen genom det lilla samhället när nästa tåg kom in. Alla lämnade hållplatsen och bussföraren som inte kom varken framåt eller bakåt för det nya tåget.

osmo.jpg

Det nya tåget rullade på … till Ösmo. Där blev det 20 minuters köande innan en röd ledbuss dök upp. Den lyckades svänga runt på den betydligt större parkeringen utan att låsa sig, och snart var vi på väg. Den här delen av resan gick utan missöden, och jag var framme vid mitt mål klockan 9.

Det var inte utan att jag undrade hur det skulle gå att komma hem…