Underskattade och överskattade

Varje gång (nästan) man tittar på SVTs Så ska det låta slås man av att det finns så många underskattade artister i Sverige, och dessutom en hel drös med överskattade dito.

De flesta i den första kategorin är “musikalartister”, dvs. de syns för det mesta på scenen i musikaler, och i den andra “skivartister” som vanligen hörs på skiva, på melodifestivaler och (pop-)radion eller svensktoppen.

En ur var kategori fanns med i fredagens “Så ska det låta”. När man läser tv-tablån och ser att någon Fred Johansson ska vara med undrar man

Vem fa**n är Fred Johansson?

När programmet börjar tycker man att han verkar lite bekant, och “Jo, han har nog varit med nå’n gång tidigare”. 30 sekunder senare tar han ton och alla tvivel om programmet är bortblåsta! När han klämmer i med den gamla Prince-hitten Kiss får man allt lite gåshud. En fantastisk insats.

Det kan man däremot inte säga om Patrik Isaksson. Visst, han sjunger inte illa, men med tanke på hur han nästan höjs till skyarna av media och sägs ha en rad av hits, hade jag förväntat mig mer. I vanliga fall tycker jag att det är lite dåligt av en artist att dra till med någon av sina egna hits, men Isakson körde två!

Damerna i sammanhanget, Sarah Dawn Finer och Nana Hedin gjorde som förväntat ett gott hantverk, även om det inte var något att berätta för barn-barnen om…