Den som gräver en grop…

Strax före jul kom en “gubbe” frÃ¥n kommunen med ett trÃ¥kigt besked. Det var en läcka pÃ¥ “servisen”, och vi var tvugna att Ã¥tgärda den före 31/3, annars skulle vattnet stängas av.

Vi kontaktade tvÃ¥ firmor, en privat och kommunens entreprenör för att fÃ¥ offert. Den ena firman uppskattade kostnaden till ca 25000, medans kommunens “gubbar” trodde det skulle räcka med 10000, mest beroende pÃ¥ att de skulle byta en kran i gatan, sÃ¥ att vi skulle slippa betala för det hÃ¥let, utan bara för ett nära huset.

Båda erbjöd sig att rycka upp vår gamla tagghäck. Eftersom 15000 räcker till ganska mycket skoj är det kanske inte så svårt att gissa vem som fick uppdraget.

Dagen innan de skulle komma fick stora K vattkoppor. På eftermiddagen kom entreprenören med en stor kranbil och skopade bort taggbuskarna, och på morgonen efter kom de och började gräva. Drygt två meter ner i marken stötte de på första problemet. Läckan var inte i skarven mellan ett kopparrör och ett galvat järnrör, utan mitt på det galvade, och utan minsta tillstymmelse till skarv. Eftersom skärtorsdagen är en kort arbetsdag för de flesta gjordes en tillfällig skarv, och man satte upp staket omkring hålet.

Efter påsken kom arbetslaget tillbaka och grävde hålet större och delvis in under huset där man kunde dra en slang genom röret till hålet ute i gatan, sk. relining.

Dagen efter skulle avloppet relinas. Tidigt på morgonen knackades det gamla betongröret sönder för att ett plaströr skulle kunna föras in. Under dagen hördes dämpade svordomar ur gropen, och framåt lunch knackade det på dörren.

Jo, vi skulle behöva gräva upp lite mer i gräsmattan, går det bra?

Det visade sig att det gamla avloppet inte låg riktigt plant, utan lutade lite åt olika håll, vilket gjorde det svårt att få in ett långt stelt rör.

Efter alla dessa grävövningar består nu vår framsida av en 1.5 m hög matjord och fyra diken som skall fyllas i.

Jag får träningsvärk bara av att se högen.