Sedan slutet av sommaren har min arbetsgivare, OMX, tänkt avyttra det affärsområdet jag jobbat i. Efter flera månaders hemlighetsmakeri avslöjades så den tilltänkta partnern, Tieto Enator. Efter detta påbörjades föreberedelserna för integrationsprojekten.
Det var mycket som skulle ordnas. Lokalerna skulle anpassas, nya anställningsavtal skulle tas fram, kompensationer för förändrade villkor, nya pensionssystem, omkoppling av datanätverken, förhandlingar om licensavtal etc.
Datumet för hopslagningen närmade sig sakta och reviderades ett antal gånger. I mjukvarubranchen är det inte så konstigt att tidsplaner revideras, så ingen hängde upp sig på det. Senaste budet var 31/3 2006. Med avslutningsfesten planerad väntar vi bara på besked om det viktiga: Namnet på det nya bolaget. Vid halv ett kom ett mail med inbjudning till ett hastigt hopkallat möte. Kan det äntligen vara klart? Jag var lite skeptisk. Ryktet säger nämligen att ett annat företag dragit sig ur affären och inte längre vill vara med.
Alla samlas i det stora mötesrummet. Att Magnus Böcker är på plats indikerar att det är viktigt. Äntligen skall vi få veta. Jag avstår från att äta äpplet jag tagit med mig.
Tyvärr kan jag meddela att affären inte blir av i sin helhet.
Ungefär så sa han. Vårt NewCo blir inte av.
Hur påverkas jag? Inte mycket, såvitt jag vet. Jag sitter med samma produkt som tidigare, vid samma skrivbord som tidigare och med samma kollegor som tidigare med undantag av de som sagt upp sig på grund av affären. Precis som det skulle varit om affären gått igenom.
Buisiness as usual, alltså.
SÃ¥ blev dÃ¥ dagen lite mer intressant än jag trodde i morse…