Strömavbrott

Nära två timmar var strömmen borta ikväll. Så lång downtime har jag inte haft på ett år, minst.

Vad kunde jag gjort för att hålla bjelle.se uppe? Inte mycket. En normal UPS skulle kunna hålla servern igång i kanske en kvart. Större UPSer och prylar som dieselaggregat är utanför min budget, både pengamässigt och utrymmesmässigt.

Något som en enkel UPS räcker till är dock att hålla igång servern tills den gått ner kontrollerat, och sedan hålla ADSL-modemet och en trådlös accesspunkt uppe en längre period. Det skulle ge min nyligen inskaffade PowerBook (firewire) en riktig mening med livet — som nödsurfverktyg. (Även om den också var praktisk att använda i bilen på resan)

Semestertripp

Vi har lämnat Bäjby bakom oss. Inte särskilt långt efter Avdala, som är så litet att namnet står på båda sidorna om vägskylten. Vi är på väg hem från en kortare semesterresa, och barnen har somnat i baksätet efter en intensiv dag.

I fredags skulle min brorsdotter S ta studenten. Vi hade packat allt i god tid på torsdagen och lastade bilen full på morgonen. Vädret var mulet; alldeles perfekt för en biltur. Utanför Örebro hade en tankbil tippat ner i diket och vägen var helt igenkorkad i andra riktningen. När vi väl kommit fram till Karlskoga var det lagom att dra på sig kostym och klänningar. Broder M hade importerat en röd Escort Cab speciellt för tillfället, och vi rullade iväg i karavan mot skolan som S slutade. Festligheter vidtog.
På vägen mot Nora och och farfars hus ropade stora K: “Titta! En ko! Jag har aldrig sett en ko i verkligheten.”

Lördag. Farfar har en bonde som granne, och ordnar så att vi kan besöka hans kohage. Vi går genom skogen och räknar poäng för alla djur vi ser. “En snigel, jag har fått en poäng! ” ropar Y, och stora K svarar “En miljon poäng för en ko!”
Kossorna är lite avvaktande, och stora K kommer inte nära nog för att klappa kalvarna.

Jag och Y lämnar barnen hos farfar och åker de sista tre milen till Grythyttan. Vi har bokat en övernattning med vinprovning och gourmetmiddag.

Efter en kort promenad står vi vid Måltidens hus. Det är en imponerande byggnad. Vi deltar i en guidad tur och får bland mycket annat se Tore Wretmans kokboksmuséum. I källaren finns ett exempel på att Carl-Jan Grankvist har mycket framåtblickande visioner; en krypta där man skall sänka ner en koppar-kapsel med tre nivåer som skall fyllas med föremål som är representativa för 1900-talets, (Färdig, med Nobelservis, SAS-kannan och en Tore Wretman-kokbok) 2000-talets och 2100-talets kokkonst till förmån för framtidens arkeologer.

Vinprovningen på kvällen var en upplevelse. Temat var Pinot Noir kontra Cabernet Sauvignon. Vi provade en fransk och en chilensk Pinot, och en sydafrikansk och en australiensisk Cabernet. Jag tyckte klart bäst om det sydafrikanska vinet av alla, och sämst om det franska.

Gormetmiddagen inledde vi med att välja vin, sedan valde vi mat som passade till. Det var lite ovanligt, men fungerade bra. Jag valde det sydafrikanska vinet från provningen, de Trafford, och hjortstek till varmrätt. Maten var mycket god och servicen utmärkt. Det här är något jag kan rekommendera.

Söndag morgon. Vi återvänder till Farfar och barnen. Efter att ha packat och ätit åker vi till Pershyttan för att gå en guidad tur i hyttan. Inga andra skall med, så det är bara vi och guiden, som visar sig vara både kunnig och engagerad. Turen som skall vara 60 minuter drar ut på tiden till drygt 100. Stora K tycker bäst om det stora vattenhjulet, 11,5 m i diameter. Det kan bero på att det fungerar, och sådant som rör sig är roligare än gamla saker som står stilla. Efter att ha intagit en Gourmandmiddag i Nora är vi nu på väg hemmåt igen.