Vi hade planerat att ha “Julgransplundring” med nÃ¥gra vänner i lördags. PÃ¥ natten innan vaknade “lilla K” med krupp-hosta och feber. Vi bestämde oss för att skjuta upp kalasandet en vecka. Julgranen kastade vi ut ändÃ¥.
En låda med ryska VFD-rör fick släppa till en bit skumgummi till några änglar i glas, så jag passade på att göra lite mini-labbande med ett av dessa.
VFD-rör, vad är det? VFD står för Vacuum Flourescent Display och är en vanlig teknik för displayer på microvågsugnar och videoapparater. Bland fördelarna märks att det går att göra komplexa symboler i olika färger och att de har mycket starkt ljus. Bland nackdelarna märks framför allt att de är något svårare att styra än LED-displayer och att de är ganska stora och tunga glasenheter. De är nära besläktade med radiorör (trioder), och har en gödtråd som fungerar som katod, ett galler som sätts på positiv potential för att accelerera elektroner från katoden mot anoden, som är belagd med samma typ av phosphor som används i bildrören i tjock-tv. Galler- och anodspänningen kan vara lika stor. Galler och anoder brukar kopplas som en matris inne i displayen. Genom att lägga på hög potential på ett galler och en rad med anoder kan enskilda element lysas upp. VFD-displayer är vanligen platta, fyrkantiga, <10mm tjocka och har ett antal kraftiga ben i nerkanten.
Mina ryska IV-18 däremot, sitter i ett avlångt rör, 10-15 cm långt och 18mm i diameter. Alla anslutningar sitter på ena sidan, som benen på ett vanligt radiorör. Glödspänningen är 4.3-5V, ca 100mA, vilket är något högt jämfört med många andra displayer, som kan klara sig under en volt. Galler- och anodspänningen skall vara ca 20-30V för statisk drivning, och 40-70V för multiplexad drift, vilket egentligen är det enda alternativet för IV-18.
Min lilla inledande test med IV-18 bestod i att ansluta glödtråden till +5V via en diod för att ta ner spänningen till 4.3V. Resten av benen vred jag ihop och klämde fast med en krokodilklämma ansluten till +12V. Bingo! Alla element lyste upp.
Med alla element tända kunde jag observera att siffran längst Ã¥t höger lyste svagare än den längst Ã¥t vänster. Detta var helt väntat och beror pÃ¥ att glödtrÃ¥den i ena änden är ansluten till jord och den andra knappt 5V. Gallret under den änden blir därmed 5V mindre positiv och “suger” dämed upp färre elektroner mot anoden som lyser svagare.
Genom att rycka ur matningen till gödtråden fick hela katoden samma potential och alla siffror lyste lika starkt, innan tråden blev för kall för att avge elektroner. Detta får jag labba vidare med tror jag.
Nästa steg blir att löda ihop en styrning till röret.