Snickerikurs

Lite speedad efter eftermiddagens Elfa & Willy’s-tripp var jag nog när jag kom till snickeriet. Jag hade planerat fyra saker jag ville hinna med.

Justera längden på två hyllor till skänken tog knappt två minuter. Limma ihop två skivor limträ till en hylla i datorhallen tog lite längre, kanske fem minuter. Nästa uppgift var att slutföra ett par hyllplan jag påbörjat förr-förra terminen. Jag slipade dem ordentligt med 180-papper. Mycket glatt och fint. Efter att ha lagt på ett lager klarlack på ena sidan var det dags att svarva.

Klockor baserade pÃ¥ IV-18 blir ofta asymmetriska, eftersom alla anslutningar sitter pÃ¥ ena sidan om man inte kapslar in röret sÃ¥ att det knappt syns. En idé jag vill prova är att göra en klocka i stil med “glask*ken” pÃ¥ Sergels torg, med siffrorna pÃ¥”fel” ledd. Om man placerar en dylik klocka i sovrummet kommer man kunna läsa siffrorna rätt utan att lyfta pÃ¥ huvudet, alternativt att hjärnan kan anpassa läsningen automatiskt.

Jag sågade till en bit körsbärsträ 11 x 11 x 5 cm, och grovsågade den rund på bandsåg och skruvade fast den på en fästplatta och hängde upp i svarven. En stunds svarvande och putsande senare resulterade i mycket blank och fin bottenplatta. Nästa vecka gör jag en till, men med något mindre diameter.

VAB

Stora K sjuk. Jag VABbar. Lilla K hemma som ‘bonus’ eftersom hon inte vill gÃ¥ till dagis när storasyster är hemma.

Under tiden knoddarna tittade på barnkanalen knåpade jag ihop en 555-baserad step-up regulator. Efter lite mipplande med motståndsvärden och switchfrekvens fick jag den att leverera 190V från en +12V-matning utan problem. Utan last.

Jag hängde på en IV-17 med 20k i serie. Bra ljus, lite åt aprikos med en svag blå nyans i kanterna. Efter 10s slocknade nixie-röret och en lätt bränd lukt spred sig i rummet, samtidigt som labbaggets fläktljud ändrade karaktär. Med lasten på ändrades tydligen återkopplingen, och utspänningen steg till över 200V, varvid transistorns inbyggda zenerdiod slog till, vilket överlastade spolen (egentligen inte alls avsedd för switchagg) som fick fet-kortis, och som troligen brände switchtransistorn (en 2SK1917). Börjar inse nyttan med strömbegränsning på labbagg.

När Y kommit hem tog jag lilla K med pÃ¥ en sväng till Elfa och Willy’s, och fyllde pÃ¥ lagret med sÃ¥väl spolar och switchtransistorer (nu IRF830), som mat för hela nästa vecka. Lilla K somnade i bilen, men kvicknade till pÃ¥ Elfa. Hon blir nog ingenjör när hon blir stor.

Väl hemkommen frÃ¥n Willy’s hann jag slänga i mig lite mat innan det var dags att Ã¥ka iväg till snickerikursen.

Ny WordPress

Onsdag kväll. Uppgradering till WordPress 2.1 och MediaWiki 1.9. Ingen uppenbar skillnad i utseendet, men en hel del förbättring i admin-gränssnittet. Editorn tex. har numera flikar där man snabbt kan växla mellan “wysiwyg” och kod-läge.

Paket från Kina. 100 glimlampor och 100 stiftlister inpackade i enorma (relativt) mängder frigolit. Vad är det med kineser och frigolit? Alla andra packar nixie-rör och liknande i bubbelplast, skumgummi eller tidningspapper. (Har ni någonsin sett TV-tablån i Pravda?) Endast kineser använder frigolit som packmaterial.

IV-11

Helgen bjöd på en hel del pulka-åkning, men också några besvikelser.

I fredags anlände mina IV-11. Betydligt större än jag väntat mig. Återstår att hitta datablad som inte är på ryska.

PÃ¥ vägen hem passerade jag en fotbollsplan som brukar spolas under normala vintrar. Mycket riktigt, en “gubbe” rullade ihop en slang, och ett tunnt lager is glittrade i lampskenet. Detta var nog för att fÃ¥ barnen att bespetsa sig pÃ¥ ett skridsko-Ã¥k. Söndag morgon med -10 ute. Vi packar in barnen i tjocka kläder och knatar bort till isplanen. Väl där visar det sig att den is-spolande herren tagit helg efter det där första tunna lagret, och den Ã¥kbara ytan skulle kunna döljas under en badrumsmatta. Resten av förmiddagen ägnades Ã¥t pulk-Ã¥kning.

Under förra veckan testade jag att installera den GL-accelererade fönsterhanteraren Beryl med mindre framgÃ¥ng. Det visade sig efter en stunds felsökning att “uppgraderingen” till 2.6.19 och senaste nvidia-drivisen hade förpassat mitt grafikkort till “lagacy”-status. Med “lagacy”-drivisen installerad verkar allt funka bättre, bortsett frÃ¥n att “GLX” inte stöds tillsammas med “Composite”-extensionen. Vilken soppa! Det känns lite tveksamt att investera i ett nytt AGP-grafikkort, sÃ¥ det fÃ¥r nog fortsätta vara legacy, i gott sällskap av moderkort och processor.

Egentligen hade jag tänkt att labba med nätaggregat för Nixies och VFDer baserade pÃ¥ 555-kretsen och jämföra med motsvarande baserade pÃ¥ LM324, men det hann jag inte riktigt. Jag fick nöja mig med att fota IV-11 🙂 Jag har hittat divergerande data pÃ¥ röret, sÃ¥ jag tog det säkra före det osäkra och testade med de lägsta. Tre dioder i serie var lagom för att ta ner labbaggets 3.3V till 1.05. Galler/anod matade jag frÃ¥n 12V. Ljuset var lite svagt, men om man ökar till 1.5V och 25 sÃ¥ blir det nog starkare.

iv-11-small.jpg

Larm och paket

Tisdag, och larmet gick på nytt. Idag var jag inte ensam ansvarig. Det finns en liten varningslampa som blixtrar (eller borde blixtra) när larmet är på. Den verkar vara trasig.

IgÃ¥r fick jag en hel hög med roliga paket pÃ¥ posten. Ett levererades tidigt pÃ¥ morgonen innan Y hunnit vakna riktigt. Det var Ã¥tta (enorma) VFD-displayer med 20 st 5×7 punkt-matriser, dvs som kan visa en rad med 20 tecken uppbygda av 5×7 punkter. Ytterligare tvÃ¥ paket ploppades ner i brevlÃ¥dan tillsammans med tvÃ¥ avier pÃ¥ paket/brev att hämta ut pÃ¥ “posten”.

Ett paket innehöll små labbkort av mycket god kvalitet. Genompläterade hål och tre lager med strategiskt placerade ledningsbanor i mittenlagret känns rejält. Storleken är lagom till en PIC16F628 med kristall och lite kopplingsstift, eller liknande.

Nästa paket innehöll ett gäng med ryska Nixie-rör, typ IN-12A och några Numitron-rör.

Nixie?

Nixierör är en teknik som användes från sent 1950-tal till 1970-tal för numeriska displayer. De består av en glaskropp fylld av neongas. Det finns en anod och flera katoder, formade som de symboler man vill visa. När anoden ligger på en hög potential, drygt 170V och någon av katoderna på 0V kommer elektroner från katoden dras mot anoden. Eftersom röret är fyllt av neongas kommer elektroner att kollidera med de stora neonatomerna och dra loss elektroner från dessa. Dessa positivt laddade neonjoner kommer nu att dras mot katoden där de återfår sin saknade elektron. Detta ger upphov till ett ljussken omkring katoden, format som den önskade symbolen. Genom att sätta olika katoder på 0-potential kan man därmed visa olika symboler.

numittron_small.jpg

Numitron?

En numitron funkar som 7-8 glödlampor i samma glaskropp. Glödtrådarna är arrangerade på samma sätt som en vanlig 7-segments display, och har en anslutning gemensam.