“I’ll kill that cat!”

Betjänten i nyÃ¥rssketchen lade orden i munnen pÃ¥ mig. VÃ¥rt lilla växthus (ok, växtskÃ¥p) har ramlat. Jag misstänker att en katt använt det som “trappa” upp till eller ner frÃ¥n grannens garagetak. Katterna brukar gÃ¥ en runda längs baksidan av alla husen pÃ¥ gatan eftersom det ofta är fÃ¥glar som flyger in i rutorna och därför blir lätta byten. Därav den skäliga misstanken.

Det enda som klarat sig var en aluminiumform med blommor, och två papptallrikar med bönor. Allt annat låg i en liten jordhög på marken. Jag kunde se en och annan böna med vidhängande grodd i röran, och dessa samlade jag upp och satte ut på trädgårdslandet, tillsammans med jord-röran som jag lade i en sträng och vattnade lite på. Med lite tur blir det 4-5 plantor med VAX-bönor.

Har inte sett några demonstranter idag, men jag hörde lite burkigt megafon-vrål på avstånd. Vad är det med vänstern? Är det förbjudet att ha bra PA-ljud? Eller är det meningen att det inte skall gå att höra vad dom säger? Kanske borde gått ut med ett plakat: Ropen skalla, HiFi-ljud åt alla!. Tja, alla var borta från torget när jag promenerade förbi med familjen, så ingen skulle ha brytt sig ändå.

Gammal är bäst!

Jag har bytt ut mitt grafikkort, Nvidia FX5200 mot ett äldre, Nvidia Ti4200. Anlednigen var att 5200-kortet inte fungerade sÃ¥ bra ihop med min skärm. Maxupplösningen frÃ¥n DVI-utgÃ¥ngen var typ 1600×1200 om jag använde Nvidias drivare, och 1024×768 med Xorg. Ganska trist fÃ¥r man väl säga. Det funkade bra med SVGA-porten, men skärmen har bara en SVGA-ingÃ¥ng, och den är uppptagen av Mac:en.

Effter nÃ¥gra dagars letande dök det upp ett lämpligt kort pÃ¥ Tradera. Säljaren skickade kortet pÃ¥ ett par dar, och i fredags kunde jag installera det. Allt fungerade kanon. 1920×1200 fungerar (oaccelererat) med Xorg och ännu bättre med Nvidias drivare. Äntligen! Nu skall det bli roligt att köra Linux igen!

Bloggen som blev bok

Drygt två timmar om dagen. Så lång tid tillbringar jag på pendeltåg, buss, stationer och hållplatser. För att lätta upp tristessen brukar jag läsa tidningar och böcker. Den senste boken som fått hedersplats i min portfölj heter Revolution in the valley. Den är en samling anekdoter sammanställda av Andy Herzfeld och finns dessutom på nätet, http://www.folklore.org/.

Revolution in the valley

Det lÃ¥g mycket slit bakom ur-Mac:en, och endast de “göttigaste” bitarna finns med i boken. När man vet det vill man inte hör nÃ¥gon säga att

Mac? En sån slängde jag förra månaden

I episoden
The Little Kingdom
nämns en annan av mina favorit-retro-böcker, Soul Of A New Machine.

Fy vad jag är trött! Jag skall nog fimpa mac:en och gÃ¥ och titta pÃ¥ lite extramaterial frÃ¥n Narnia-filmen. Extramaterialet kan ibland vara minst lika spännande som själva filmen, och det är nästan alltid värt att se! Före filmen 🙂

Disketter suger!

Disketter suger verkligen. När jag letade efter några gamla widows 3.0-disketter hittade jag lite bortglömda spel i en garderob. Jag ville testa ett, Warlords II, men upptäckte att disketterna hade tappat data. Fylld av besvikelse googlade jag lite, och hittade till sist en nedladdningsbar version från Best old games.

Liten WL2

Funkade bra i dosemu. Spelet var rätt tystlÃ¥tet, men ibland studsar man upp av ett plötsligt uppdykande ansikte som kläcker ur sig nÃ¥gon käck kommentar pÃ¥ antik-liknande engelska och med en total brist pÃ¥ känsla. (Ett bra exempel pÃ¥ varför man bör anlita en skÃ¥dis för att läsa repliker och inte “Pelle pÃ¥ lagret”).

Windows-disketterna då? Jag hittade ett par i en påse, men de var omformaterade och tomma. Sic transit gloria munde!

Nu blommar det!

I pÃ¥skhelgen köpte jag ett litet “växthus” pÃ¥ Rusta (växtgarderob snarare) som jag, Y och barnen sÃ¥dde dill, persilja, basilika, morötter, tomater, gula bönor och lite blommor i. Barnen satte smörgÃ¥skrasse i jord pÃ¥ en bricka. Vi fyllde sÃ¥jord i frysformar av aluminium pÃ¥ knappt en liter. De har rätt form, lagom storlek och verkar passa riktigt bra för ändamÃ¥let. Nu hoppas jag att grönsakerna skall fÃ¥ en bättre start än de brukar. Jag hatar att rensa ogräs, sÃ¥ vÃ¥ra växter brukar ha svÃ¥rt att hävda sig ute i det fria.

Nu har det redan börjat titta fram små groddar ur synliga frön, och krassen börjar skimra så smått i grönt. Ännu så länge verkar det lovande, och när barnens farmor kommer om ett par veckor kanske det är läge att plantera ut några av de tåligaste sorterna!