Obsolete Mac

MacOS X (för PowerPC) har ett retro-läge. Det kallas för “Classic” och behövs för att köra program för äldre mac:ar under OS X. Det fungerar lite som VMWare; ett operativsystem körs igÃ¥ng i egen process med ingen eller begränsad tillgÃ¥ng till hÃ¥rdvaran.

I denna miljö drog jag igång det nyligen införskaffade Civilization II, med nästan exakt 10 år på nacken. Efterföljaren Civilization: Call to Power, även den lite retro med sina modiga 7 år, hör till mina absoluta favoriter, och jag spelar den regelbundet på Linux.

Ganska mycket skiljer mellan C2 och CTP. Den isometriska vyn är den samma, de flesta av kulturerna likasÃ¥. Handhavandemässigt skiljer dock en hel del, och C2 känns mera “luddigt”. Det kan vara svÃ¥rt att veta var man kan gÃ¥ med enheterna, och varför man inte kan göra vissa saker; som tex. anfalla en stad med stridsvagnar (Chariot). I CTP är gränsen mellan olika rutor mycket tydlig, och all styrning av enheter kan göras med musen. Att stega enheter manuellt med tangentbordet i C2 var en ny och ganska annorlunda upplevelse som jag ännu inte lärt mig riktigt.

Annat som jag upplevde “luddigt” var produktionsstatus. I CTP visas en tydlig %-stapel medan C2 har ett antal “blippar” i en ruta. CTP har dessutom ett antal reglage för hur man vill prioritera mellan mat, humör, vetenskap, pengar och produktion för varje enskild stad. Om det finns nÃ¥got liknande i C2 vet jag inte änu…

Hur gick det då? Jag hade som mest fem städer (Nora, Bjälbo, Arnäs, Uppsala och Forsvik), sedan kom Grekerna och erövrade större delen av Kina och Sioux, mina grannar på ömse sidor, innan de av bara farten tog Bjälbo och Uppsala. Mina tre kvarvarande städer höll ställningarna längre än jag räknat med, men produktionskapaciteten räckte inte länge mot den hos grekernas kanske 20+. När ryssarna dessutom kom med bombplan mot mina stackar utsvultna gevärsskyttar gick det ganska fort utför. Grekerna tog Forsvik och Arnäs och ryska pansarvagnar tog Nora.
Så kan det gå, men jag ger igen med råge i CivCTP!

Ett enkelt sätt att skaffa sig lite “retrokänsla” är att lyssna pÃ¥ SID-musik. SID är namnet pÃ¥ ljudgeneratorn i Commodores C64, Sound Interface Device.

Sidplay är en emulator för detta chip samt lite till för att kunna spela musiken på ett realistiskt sätt. Spelaren finns för de flesta operativsystem och som plugin, tex. för XMMS.

Något att lyssna på då? Jag tankade ner The High Voltage SID Collection, över 30000 låtar. Här finns musik gjord både som fristående musik, och sådant som rippats från olika demos och spel.

Om du har tråkigt på jobbet en dag så sätt igång musiken från uridium, lemmings eller någon annan favorit och låstas att excel är fyllt av små grönhåriga filurer som skall räddas undan ett grymt öde!

Med bara en dryg månad kvar till födelsedagen börjar det bli hög tid att fundera ut saker man önskar sig. Vad kan väl vara lämpligare än något retro?
Den här kanske? Familje-turnering i Pong eller Breakout?

På Coolstuff.se finns fler saker med riktig retro-känsla. Spel är några, och digital ur med LED-siffror andra. Inget av dessa verkar dock ha 24h-visning av tid, vilket är ett absolut krav för mig, annars hade det varit en given sak för en som aldrig tittar på en analoga klocka.

Efter flera dagars regnande är det inte förvånande att se nya små sjöar här och där. Den intressantaste jag sett idag var den på cykelparkeringen utanför Jakobsbergs station. Några cyklar hade vatten upp till naven. Ägarna kan nog trösta sig med att eventuella tjuvar nog hellre stjäl en cykel på torra land än en där de får vada genom en smutsbrun, snuskig pöl.