Mac Performa 450

Trots lördagens och söndagens barnkalas fick jag lite tid över för att pyssla med ett par mac:ar som kommit pÃ¥ posten under veckan. SÃ¥väl Mac LC som Performa 450 är smÃ¥ slimmade maskiner. Bortsett frÃ¥n en ful valk pÃ¥ undersidan för att fÃ¥ rätt vinkel pÃ¥ skärmen tar de inte mer plats än 3-4 kollegieblock pÃ¥ höjden. Färg och form är dessutom avpassade till apples 14″-15″ monitorer. Ingen LC/Performa är nÃ¥got fartmonster precis, men de borde kunna köra system 6 eller 7 ganska bra.

Mac LC
(Bilden från lowendmac.com)

Ingen av dem hade någon hårddisk, så lagret av SCSI-diskar fick inventeras. Jag testade 5-6 olika diskar i storleken från 320M till 4.5G utan att Performan hittade dem på SCSI-bussen. När jag nästan givit upp hoppet provade jag en 240M disk som suttit i ett externt kabinett. Bingo!

Nästa steg blir att packa upp installationsdisketter för System 6, men det får vänta till nästa lediga stund.

Snopet

Sedan slutet av sommaren har min arbetsgivare, OMX, tänkt avyttra det affärsområdet jag jobbat i. Efter flera månaders hemlighetsmakeri avslöjades så den tilltänkta partnern, Tieto Enator. Efter detta påbörjades föreberedelserna för integrationsprojekten.
Det var mycket som skulle ordnas. Lokalerna skulle anpassas, nya anställningsavtal skulle tas fram, kompensationer för förändrade villkor, nya pensionssystem, omkoppling av datanätverken, förhandlingar om licensavtal etc.

Datumet för hopslagningen närmade sig sakta och reviderades ett antal gånger. I mjukvarubranchen är det inte så konstigt att tidsplaner revideras, så ingen hängde upp sig på det. Senaste budet var 31/3 2006. Med avslutningsfesten planerad väntar vi bara på besked om det viktiga: Namnet på det nya bolaget. Vid halv ett kom ett mail med inbjudning till ett hastigt hopkallat möte. Kan det äntligen vara klart? Jag var lite skeptisk. Ryktet säger nämligen att ett annat företag dragit sig ur affären och inte längre vill vara med.

Alla samlas i det stora mötesrummet. Att Magnus Böcker är på plats indikerar att det är viktigt. Äntligen skall vi få veta. Jag avstår från att äta äpplet jag tagit med mig.

Tyvärr kan jag meddela att affären inte blir av i sin helhet.

Ungefär så sa han. Vårt NewCo blir inte av.
Hur påverkas jag? Inte mycket, såvitt jag vet. Jag sitter med samma produkt som tidigare, vid samma skrivbord som tidigare och med samma kollegor som tidigare med undantag av de som sagt upp sig på grund av affären. Precis som det skulle varit om affären gått igenom.
Buisiness as usual, alltså.

SÃ¥ blev dÃ¥ dagen lite mer intressant än jag trodde i morse…

Bloggare i Jakobsberg

Dagen gryr med ett fruktansvärt gråtrist väder. Inte blir man piggare av att det är sommartid, och en hel timmes sömn lånats ut till hösten. På jobbet är den enda underhållningen omlastning av containrarna i frihamnen, och en buggfix-release. Hurra.
Upptäckte att fler än jag bloggar i Jakobsberg, alltid något.

Kalas

Helgen har varit fullspäckad med kalas. “Stora K” fyllde 6 Ã¥r idag och hade kalas med ca 15 gäster. Vilket slit.

Kalset var kulmen pÃ¥ flera dagars firande. Svärföräldrarna dök upp pÃ¥ torsdagen och gav oss ett handtag med förberedelserna. Lördag förmiddag ägnade jag Ã¥t att baka tÃ¥rta och kakor. TÃ¥rtan och nÃ¥gra av kakorna Ã¥t vi pÃ¥ eftermiddagen när nÃ¥gra kusiner hälsade pÃ¥. “Stora K” fick skynda iväg till kalas hos bästa kompisen L.

Söndagen började tidigt. För vissa inte tidigt nog. En viss 6-Ã¥ring försökte fÃ¥ hela huset att vakna utan att verka som om hon försökte fÃ¥ alla att vakna. En present-orgie följde. Resten av förmiddagen ägnades Ã¥t tÃ¥rtbak och kalasförberedelser. Fem minuter innan gästerna skulle komma letade jag upp kalasguiden och skapade placeringskort. Kalset blev lyckat. När “Stora K” skulle somna sa hon till sin mamma

Jag har nog fått många fler paket än jag egentligen behövde. Hurra, vad kul!

Klantigt

Jag fÃ¥r ta pÃ¥ mig dumstruten. IgÃ¥r skulle jag “dema” min C64 för svärfar och pluggade in strömkabeln i serieporten pÃ¥ baksidan. Det kändes mer naturligt att den skulle in pÃ¥ baksidan liksom, eftersom spänningsanslutningen pÃ¥ Atari ST är där. Till skillnad frÃ¥n ST:n gÃ¥r det att koppla fel. När jag upptäckte misstaget kopplade jag rätt, men skadan var redan ett faktum. Lysdioden lyser, men ingen bild dyker upp pÃ¥ skärmen. Det luktade inget, sÃ¥ kanske klarade sig den magiska röken.
Nåja, jag får väl meka lite; den kanske går att laga. Det skulle ju vara lite kul det med.