Stora K och jag hade fotoskola idag. Först en teori-light om bländare-slutartid-brännvidd och sen vattendroppefoto. Tyvärr lyckades vi inte fånga någon bra vattendroppe, trots seriebildstagning och ca 350 bilder tagna.
Vi hoppade raskt vidare till att fota vätska som hälls ner i ett glas, och lyckades ganska bra.
Bilden är tagen med ett stort vitt papper som bakgrund. Belysning är en Canon 580 EX II på bordet vid sidan till höger om uppställningen och styrdes trådlöst från kameran. Objektivet är ett Sigma 150/2.8 Macro och kameran sitter inte på stativ (vilket skulle underlättat) eftersom jag bara hittade ett enbensstativ.
Sedan Canon lanserade sin EOS 7D har det kliat i shopping fingrarna. Tills nyligen har jag egentligen inte haft någon anledning att byta, eftersom den gamla EOS 30D varit bra nog. Eftersom Y ville ha en lätt och smidig kamera fick jag plocka bort tunga objektiv och batterigrepp med dubbla batterier, vilket gjort att den inte längre passar min hand.
Nu hade jag alltsÃ¥ en anledning till att byta kamera, men vad skiljer egentligen 30D frÃ¥n 7D? NÃ¥gra saker som är särskilt viktiga? Jag satte ihop två listor över nya saker och förbättrade saker och rankade i “viktighetsordning”:
Nya saker:
Inbyggd, trådlös styrning av 580EX-blixtar
Automatisk sensorrengöring
Autofokuskalibrering
Vädertätningar
Kompatibel med fjärrkontrollen RC-1
Filmning i HD-1080p
Förbättringar:
Mycket bättre AF
Bättre ljuskänslighet
Högre upplösning (18 Mpx)
Snabb seriebildstagning (8 mot 3 blder per sekund)
100% sökarbild
Större skärm
Med kameran i hand kan jag konstatera att det enda som inte är bättre är att inmatningsratten på baksidan blivit halkigare! Nu väntar en vinter och en vår med massor av fotograferande.
Allting verkade klaffa bra idag. Häromdagen lät jag mig inspireras av en kollega (Anders) som hade en burk hemgjord äppelgelé i sin matlåda. Igår när jag grävde i garaget hittade jag stativet till silduken, och idag räddade jag ett par kilo äpplen från att hamna i komposten. Efter att ha omsorgsfullt putsat bort dåliga delar från frukten kokades den tills den blev mosig. Efter avrinning var det ungefär en liter saft kvar, som jag sen kokade till gelé med noggrant uppmätt sockermängd.
Något som inte klaffade däremot, var att jag kastat en kasse med barnmatsburkar igår, men några lyckades jag skrapa ihop och komplettera med någon gamma syltburk.
Jag trodde aldrig att de skulle ha såna antika saker som syltparaffin i affären, men det hade de, så nu blev burkarna ganska täta och snygga med printade etiketter och allt. (Är man inte redan stämplad som Mac-taliban så blir man det väl nu…)
Undrar om inte burkarna skulle göra sig fint med en röd-vit-rutig “kalott” av tyg?
Jag hade inte bakat på länge, så idag var det dags. Jag hade ett o-testat recept på en härlig tårta som svärmor brukar bjuda på, och en familj som tröttnat på “Lingongrova”.
Lilla K fick mala mandel och jag körde ihop mördegsbottnen i Kenwood-maskinen. (Det är bara att konstatera, “Major” är för dubbel sats.)
Mördeg: 150 g smör ½ dl strösocker 3 dl vetemjöl ½ tsk bakpulver
Rör smör och socker smidigt. Tillsätt mjölet blandat med bakpulvret. Låt degen stå kallt och gör under tiden i ordning fyllningen.
Vispa ägg och socker. Mal mandeln och blanda ner i smeten. Gör ett skal i formen och spara 3 cm till att vika över fyllningen. Häll i fyllningen och vik ner kanten över fyllningen. Grädda i 200°C i ca 40 minuter.
Låt kakan svalna och stjälp sedan upp den med fyllningen uppåt. Pudra med florsocker.
Inför nästa bakprojekt passade jag på att testa “Vår kokbok” som app. Tanken är god, men det saknas en hel del. Te.x. kanske man inte vill göra exakt 4 portioner av allting, så då borde man kunna mata in att man vill göra 5 portioner, eller dubbel sats, och att appen då räknar om mängderna automatiskt. (Ok, inte rocket science direkt, men det är lätt att missa att dubblera mängden av en ingrediens) Tyvärr saknades denna goda egenskap, så jag tyckte faktiskt det var lättare att slå upp receptet i en vanlig bok…
De färdiga högtalarna väger drygt 34 kg, varav 29 kg är låda. Materialet är tre lager olika skivor. Innerst 12 mm OSB, i mitten 12 mm spån och ytterst 16 mm MDF, utom i baffeln där det är dubbla lager MDF. Resultatet är en otroligt fast och stabil konstruktion utan att behöva några extra stag internt. Hur låter det då? Bra, men aningen tunt i basen, dock inte värre än att det kan avhjälpas med en sub-bas.
Bilden är tagen med ett stort vitt papper som bakgrund. Belysning är en Canon 580 EX II pÃ¥ bordet vid sidan till höger om uppställningen och styrdes trÃ¥dlöst frÃ¥n kameran. Objektivet är ett Sigma 150/2.8 Macro och kameran sitter inte pÃ¥ stativ (vilket skulle underlättat) eftersom jag bara hittade ett enbensstativ.
